Kommer ni ihåg?

Eide&Eide. Kap.8
Sammanfattat:

Eide & Eide menar att den som själv är stressad och utsliten saknar resurser att lyssna på andra, man blir ouppmärksam och självcentrerad och till slut utbränd. Det krävs rekreation/ avkoppling och att man tar vara på sig själv för att som ssk. kunna vårda andra. Att vara tillräckligt bra räcker, det är inte möjligt att göra allt för alla.

Eide&Eide räknar upp fem avgörande faktorer för hur vårdgivaren kan hantera sin utsatta situation på ett bättre och mer långsiktigt sätt.


1. Ssk måste våga prioritera det viktigaste. Det är ssk. som ska ta ställning till vad som är viktigast, ej under inflytande av vad patient och dess anhöriga uppmanar till. Man måste våga hävda sitt yrkesmässiga omdöme. Om man inte prioriterar får man känslan av att inte räcka till, det slukas energi, tär på självkänslan och arbetsglädjen går förlorad när man inser att man inte hinner allt det man skulle ha gjort. Eide&Eide uppmanar ssk. till att välja ut och i första hand bara göra det viktigaste, även om detta innebär att mycket annat inte blir gjort. Sätt upp mål för dagen. Gör en lista, rangordna åtgärderna och behoven.

2. Ssk måste lära sig och våga dela med sig av sina tankar, till kollegor. Det är inte bara vårdtagaren som behöver någon som lyssnar, även vårdgivaren behöver detta. Man får sätta av tid till samtal med kollegor. Detta är viktigt, legitimt, ger en bearbetning av känsliga frågor och man når en yrkesmässig diskussion kring viktiga händelser i arbetet. De nämner handledning som exempel på ett forum i vilket dessa samtal kan ske. Att visa och tala om sin svaghet och känsla av okunskap eller otillräcklighet förebygger stress och främjar en yrkesmässig utveckling. Kollegor måste således få vädra sina frågor och dela med sig av sina erfarenheter till varandra.

3. Ssk bör utveckla sitt sociala nätverk och sina relationer till familj och vänner. Detta gör det enklare att bemästra stress och man tål kriser bättre. Det är viktigt att ha någon att dela tankar och känslor med, någon att prata med när man kommer hem trött efter jobbet. Ett gott socialt nätverk gör en påmind om att det finns andra människor, inte bara de som man förväntas hjälpa och att det finns ett annat liv utanför arbetslivet. Värdet av ett liv utanför arbetet är oerhört stort menar Eide&Eide. Då har man något att leva för, inte bara något att leva av...

4. Ssk bör vara i god fysisk och psykisk form för att kunna hantera sitt arbete väl. Att lyssna på andra människors behov och problem kräver att man har ett överskott av resurser hos sig själv. Det är lika viktigt att vårda sig själv som andra, att lyssna på sin kropp när den säger ifrån samt att ta itu med de egna problemen och ägna sig åt motion, avslappning och stressbearbetning i form av t.ex. meditation eller yoga som Eide&Eide föreslår.

5. Sist bör ssk. för att kunna känna sig trygg och självsäker i sig själv och sin ykesroll alltid försöka att vara yrkesmässigt uppdaterad. Dvs. hålla sig a’jour med nya vetenskapliga artiklar osv..

Utkast till "kvalitetssäkring"

Detta är den text som vi ska jobba vidar med.

Att som föreläsare bli kvalitetssäkrat av FS, innebär att man aktivt verkat mot ytterligare befästa en stereotyp könsfördelning i olika vårdkategorier genom att konsekevnt relatera till läkare & patient som som en Han och Ssk som Hon samt att man kontinuerligt involverat ett genusperspektiv i det aktuella ämnet.

Kvalitetsmärkningen innebär inte enbart att man tilldelats en utmärkelse för att man i sin undervisning motsvrat Gu:s mål utan även att man har ett ansvar att fortsätta med detta arbete. Kvalitetssäkringen blir såldes en symbol för att FS (studenter) & föreläsare tillsammans strävar mot ett mål.

/Mateo

Tankar om mötestruktur (från Mateo)

Även om vi är en liten grupp och det kan kännas onödigt formellt med regler för hur vi ska ha våra möten så tror jag att det är nödvändigt med vissa riktlinjer. Dessa behöver givetvis inte följas slaviskt

*Att vi har en som är ansvarig sammankallande till varje möte. Lämpligtvis en post som roteras. Personen i fråga förelår datum, tid och plats och kollar av när det passa bäst för det stora flertalet.

*Smidigt vore också om den sammankallande personen gör en primär mötesplan. Vilka punkter har vi att ta upp? Hur mycket tid behövs?

*Att vi har en klart definierad sluttid. Frågor som inte hinns med får helt enkelt skjutas upp eller delegeras. Är det ont om tid får vi prioritera.

*Att vi i slutet av varje möte går igenom vad som tagits upp. Vem/vilka som tagit på sig vad osv

*Att alla i gruppen har ett ansvar för att läsa på eventuella underlag innan mötet som tex förslag på texter.

*Och så det basala. En sak i sänder. Att vi diskuterar klar en sak. Beslutar. Och sen går vidare.

Ett lästips är den klassiska texten Strukturlöshetens Tyrrani http://www.motkraft.net/index.php?view=text&id=50

Möte onsdagen den 22/3 på Flygarns Haga

Så var det åter dags för Förenade Systrar att ha ett möte för att diskutera tiden som har varit och vad vi vill åstadkomma i framtiden. Vi ses onsdagen den 22/3 klockan 18:00 på Flygarns Haga som är beläget på Vasagatan 35. Gamla som nya aktiva är varmt välkomna.

Härbärgera patientens lidande

Med anledning av 8 mars citerar jag Lena Wiklund ur hennes bok "Vårdvetenskap i klinisk praxis". Hennes bok används i Ssk-utbildningens omvårdnadskurser, både termin 2 och 3. Förhoppningsvis väcker det funderingar och diskussionslust bland er andra också..!

s.165 - Vårdaren måste vara närvarande och dela och förstå patientens upplevelser, och också stå ut med att ta emot, bära och härbärgera dem. Buber talar också om att man måste omfatta den andres lidande, vilket betyder att man måste kunna ta det till sig i stället för att betrakta det utifrån på ett objektivt sätt.
Är det nödvändigt att härbärgera patientens lidande? Vad leder det till i långa loppet, (utifrån sjuksköterkans perspektiv)? Är inte risken för utbrändhet överhängande?

s.153 - Att uppoffra sig innebär inte att vårdaren ska vara martyr, utan att hon eller han ska vara beredd att göra avkall på sin egen bekvämlighet och sätta patientens bästa framför sitt eget.
Till vilken grad undrar jag då..? T.ex. i fråga om lönesättning, arbetstider m.m..?

s.235 - Den etiska hållningen saknas om vården genomförs utan känsla för patienten, även om uppgifterna genomförs korrekt och enligt alla regler och etiska principer.
Stämmer det? Borde inte en rakt igenom korrekt utförd vårdhandling vara tillräckligt?

Får samtidigt påpeka att det dock finns några bra och mer realistiska slutsatser i hennes bok, på andra sidor.